Sitter med ett tomt block framför mig, och ser ut genom fönstret, medan tankarna är någon annanstans. Försöker få någon bra text att skriva som har med min barndom att göra. Men det är tomt, tomt, tomt. Gud va fånigt, jag vet ju precis vad jag ska skriva om. Jag har ju alla stolpar som ligger till grund för de händelser jag utsattes för som lillasyster. Att formulera texten så det blir både roligt och intressant är svårt, när jag för en gångs skull är ensam hemma. Det är i vanliga fall alltid något man blir avbruten av, den jag bor ihop med vill ha kaffe, mat eller så ringer telefonen. det händer också att det kommer någon och hälsar på. Borde sitta på en stubbe i skogen där ingen vet var jag är. Men hallå, jag är både nyfiken och social, så det skulle inte fungera.
I dag när jag sitter här och lägger pannan i djupa veck ringer min son och säger att han är på väg hit, jag sätter på kaffe så klart, det är alltid roligt med besök! Någon timme senare dyker nästa son upp och då går det några timmar till.
När dom har åkt återgår jag till blocket, ingen inspiration nu heller. Gick ut i skogen med hunden, när vi kom hem igen hade min man också kommit hem, mycket tidigare än han sagt....... han var vrålhungrig.
Ja,ja,ja det blir en ny dag i morgon och papper har jag gott om.
.JPG)
